Vår resa hem till Sverige

Nu har det snart gått en vecka som vi varit här hemma. Det har tagit lite tid att landa men det känns faktiskt skönare än vi trodde att det skulle göra att komma hem. Det är som att en tyngd jag inte visste hade har lyfts från mina axlar. Vi ville ju så gärna fortsätta vår resa. Komma på lösningar. Hoppades att det skulle bli bättre. Att det skulle kännas bättre på nästa ställe. Och allt det tog mycket tid och energi. Jag har insett att den sista veckan i Thailand hade jag svårt och andas och ett tryck över bröstet som jag även har haft här hemma fram tills nu. Omedveten stressreaktion som tog ett tag att komma över.. Så att få komma hem till vår vackra skärgårdsö känns underbart. Lugnet, friskheten och naturen.

Allt gick så snabbt när vi skulle resa hem. Vi bestämde oss för att resa hem på torsdagsförmiddagen och jag satt hela dagen och kollade flyg och möjliga vägar att komma hem. Att resa tågvägen hem var tyvärr inget att ens tänka på då i princip alla gränser är stängda. Det gick fortfarande flyg till Europa, men herre vad dyra de var. Skulle ha kostat oss säkert 40 000 kr att komma hem… Men så kom jag på att jag hade sett i en av de facebook-grupper jag är med i att Svenska ambassaden informerade om att Tyskland flög hem sina medborgare mellan 2-5 april och att de erbjöd svenska att resa med till Frankfurt. Kostnaden skulle vara som en vanlig enkelbiljett, ca 3500 kr. Jag mejlade ambassaden och sa att vi var intresserade av platser på planet, den 4 eller 5:e. Innerst inne trodde, och hoppades jag på, att vi skulle resa den 5:e om vi fick en plats. Då hade vi haft en extra dag att bara ta farväl av Koh Lanta och njuta lite extra. Dagen fortgick och övergick till kväll och vi hade fortfarande inget hört. Vi tog med oss take-away och satte och på stranden för att titta på solnedgången. Vad vi inte visste var att det skulle bli vår sista solnedgång där. Som tur är tog vi vara på kvällen. Åt gott. Badade och lekte med Nikki. Senare på kvällen fick jag mejlet; vi kunde få de tre sista platserna på planet som flög hem på lördag från Bangkok. Det var inte läge att be om att få åka på söndag istället så jag tackade ja.

Då var det bara att köpa flygbiljetter upp till Bangkok till dagen efter och börja packa. Sorg och lättnad blandades över att vi var påväg hem. Vårt plan gick inte förens på eftermiddagen på fredagen så vi passade på att åka till vår favoritstrand, Bamboo beach, och bara njuta de sista timmarna. Det var så galet varmt, säkert 35 grader och vi stannade bara nån timme. När vi skulle gå kom en stor apkoloni på säkert 30 apor ut på stranden. Det var häftigt att se! Vi tog en taxi ut till flygplatsen och reste sen upp till Bangkok och övernattade där för att sen hoppa på planet nästföljande morgon mot Frankfurt.

Flygresan gick bra men tog väldigt lång tid. 13 h var vi på planet och det fanns ingen underhållning som fungerade. De serverade heller ingen riktig mat trots att de sagt att de skulle göra det utan bara torra mackor. Som tur är hade vi laddat upp mobiler och iPads med filmer och serier samt köpt med oss massor av snacks och mat. Nikki var en riktigt stjärna och höll sig relativt glad hela resan förutom i slutet precis innan hon somnade då hon var jättetrött. Förståligt! Väl framme i Frankfurt såg vi fram emot att komma till vårt flygplatshotell och bara hoppa ner i sängen. Vårt plan till Sverige gick vid lunchtid dagen efter. När vi kom fram till passkontrollen tittade polisen länge på våra pass och vår hembiljetter och började ringa några samtal. Han sa sen beklagande att de endast släpper in utländska medborgare som ska flyga vidare samma dag och att de således inte kunde släppa in oss förens efter klockan tolv på natten. Klockan var då åtta på kvällen och det betydde att vi skulle behöva vänta fyra timmar i transitområdet. Visst hade det funkat, Nikki sov gott i vagnen och vi är vana att vänta att fördriva tid, men vi var så trötta. Som tur är var poliserna otroligt vänliga och de tog ett beslut om att släppa igenom oss ändå så vi fick komma till vårt hotell och gå och lägga oss.

Dagen efter flög vi vidare mot Stockholm. Rätt möra efter tre dagars resande kom vi hem till vårt hus på Blidö. Kändes overkligt men underbart. Jag är tacksam över att jag och Chris är ett så bra team. Vi kan verkligen samarbeta och fokusera när det gäller och ta oss igenom det mesta på ett lugnt sätt. Nu när vi är hemma igen ska vi komma på vad vi ska göra framöver med våra liv… Söka jobb, även om det inte är den bästa tiden nu. Vi kommer fortsätta prioritera frihet, ha tid för familjeliv och kreativitet och kanske inte ta några heltidsjobb. Vi har det senaste året jobbat med att minska våra utgifter och kostnader och att leva så enkelt som möjligt utan massa prylar. Det gör att vi inte behöver mycket pengar att leva på. Känns så skönt.

Fortsättning följer!