Reflektioner om att uppfylla drömmar och börja leva mer sant

Det senaste året har jag ägnat mig åt att börja uppfylla drömmar och att börja styra mitt liv åt det håll jag faktiskt, innerst inne, vill att det ska gå åt. Jag har, precis som många av oss, haft en känsla av att jag längtar till något annat i vardagen. Att jag vill åt ett annat håll, vill mer, eller mindre, men inte riktigt vågar eller vet hur jag ska ta mig dit. Men nu kan jag ärligt talat säga att jag känner att jag har kommit en bit på vägen.

Jag tror att det hela började för lite mer än ett år sen. Jag hade precis fått ett jättespännande juristjobb med härliga kollegor, drev en resturang ihop med Chris och hade en ettåring hemma. Men jag mådde inte bra. Jag ville verkligen bita ihop och få det att funka, men tillslut fick jag inse att jag inte längre gick. Jag slutade på juristjobbet vilket där och då kändes som ett misslyckande, men som var nödvändigt för mig. Jag behövde återhämtning efter en tid av inre stress och stora åtaganden.

Efter det bestämde jag mig för att börja lyssna mer inåt och ta det lugnare, att inte bara köra på och framförallt inte bara göra sånt som förväntas att en ”duktig” person ska göra. Vi flyttade ut från Stockholm, ut på landet. Till vår kära ö. Och där i lugnet började jag må bättre och där började jag även att uppfylla mina drömmar. Alltifrån att springa ett 25 km traillopp, bestiga Kebnekaise ensam till att leva på ett annorlunda, enklare sätt en vad som är normen (iaf i Stockholm). Inte jaga pengar, karriär eller status. Våga vägra ekorrhjulet! Och sen kom möjligheten att uppfylla den stora drömmen; att avsluta allt och bara ge mig iväg och resa med min lilla familj.

Nu sitter jag här i skrivande stund i vår bohemiska stuga i mitten av Vietnam och funderar på vad jag vill bli när jag blir stor. Jag fyller 32 år om drygt en vecka men jag har fortfarande ingen aning… Dock upplever jag att lugnet och tiden jag har nu gör att jag börjar komma djupare i mig själv, lyssna på vad jag innerst inne vill, utan massor av filter från omvärlden. Och det är inte att sitta på ett kontor. Det är inte att bli rik eller ha prylar, karriär eller status. Men vad det faktiskt är vet jag inte ännu. Jag har ett gäng utbildningar i bagaget; gick fotolinjen i gymnasiet, ett år beteendevetenskap, massage- och spaterapeut, yogalärare och jurist. En salig blandning. Men när jag nu vågar drömma lite större vet jag att jag tycker om att skriva, jag tycker om att fotografera, att möta andra människor och att undervisa yoga. Så nu ska jag bara slappna av ännu lite mer, vara ännu lite snällare och mer uppmuntrande mot mig själv och se vad sjutton det nu ska bli av mig i slutändan.

11 reaktioner till “Reflektioner om att uppfylla drömmar och börja leva mer sant

  1. Så kloka tankar tycker jag. Följer er på er spännande resa o ser fram mot varje nytt inlägg.
    Njut av er dag o varandra livet går ej i repris,
    Styrkekramar från en pensionär som önskar att jag vågat det ni gör

    Gilla

  2. Så roligt och läsa om er resa och så inspirerande. Har till och med fått mig (snart 53 år) att börja kika utanför kontorsväggarna. Jag har gjort hiskeligt många långresor i mitt liv från 18-35 års ålder, men mina resor bestod av mycket fest, sol och bad ibland jobb. Längtar nu att göra mer resor med mer mening, precis som ni gör och vill gärna byta karriär och få komma ut från kontoret, jag har ju faktiskt många år kvar innan pensionen. Ja, vi får se vart jag landar. Jag var i Vietnam 1995 och minns främst gamla Amerikanska vietnamveteraner som hade blivit ditskickade av sina psykologer för att bearbeta sina upplevelser för att kunna gå vidare, det var mycket gripande att prata med dom. Ha det så härligt och följer er med spänning.

    Gilla

    1. Vad roligt att höra att du blir inspirerad! Du verkar vara en äventyrlig person som redan gjort många spännande resor så jag tror att steget att göra mer meningsfulla resor är litet :). Både jag och Chris upplever att när man börjar uppfylla mindre drömmar så börjar man sen våga uppleva större och större. Så börja med något litet så kanske du en dag känner dig redo att ta steget 🙂 Spännande att ha varit i Vietnam på den tiden! Jag kan ibland känna att jag önskar att jag var äldre och hade fått uppleva att resa innan allt blivit så exploaterat! Tack!

      Gilla

  3. Vilken spännande resa ni gör. Fantastiskt att kunna lämna ekorrhjulet och få annat roligare att tänka på. Skulle gärna vilja men för feg för att lämna det traditionella livet.

    Gilla

    1. Det är det verkligen! Ja, det känns så rätt att ha lämnat ekorrhjulet. Det är läskigt att göra det, men ett bra tips är att du inte behöver göra allt på en gång. Kanske göra små ändringar i vardagen som styr dig mot det målet du har 🙂 Jag upplevde att börja uppfylla mindre drömmar gjorde att jag vågade ta nästa steg och uppfylla lite större och lite större hela tiden!

      Gilla

  4. Det märks att du kan det där med att fotografera. All din kunskap borde du kunna kombinera till något väldigt kreativt arbete. Följ drömmen och låt allt bara växa till sig så ska du se att det klarnar. Ni kanske inte ens ska bo i Sverige? Världen är stor och livet är kort. Jag hade gärna velat vara lilla Nikki som får uppleva så mycket redan i livet. Kunskap som inte går att få någon annanstans än genom upplevelser.
    Kom på att du kunde kanske bli en livsstilsinfluenser som ger en annorlunda syn på hur man kan leva. Med yoga, Chris matlagning, annorlunda boende i andra länder.
    Bara tankar som poppar upp när jag läser ditt inlägg. Det är ert liv så ni ska leva som ni vill./Kram på er allihop

    Gilla

    1. Tack! Ja precis, jag låter det komma till mig nu med all inspiration under resan. Vi får se vart det blir att vi bor 🙂 Ja det hade ju varit toppen att vara en livsstilsinfluencer men ganska svårt att komma dit! Men vi får se vad framtiden har att utvisa 🙂

      Gilla

    2. Så roligt och läsa om er resa och så inspirerande. Har till och med fått mig (snart 53 år) att börja kika utanför kontorsväggarna. Jag har gjort hiskeligt många långresor i mitt liv från 18-35 års ålder, men mina resor bestod av mycket fest, sol och bad ibland jobb. Längtar nu att göra mer resor med mer mening, precis som ni gör och vill gärna byta karriär och få komma ut från kontoret, jag har ju faktiskt många år kvar innan pensionen. Ja, vi får se vart jag landar. Jag var i Vietnam 1995 och minns främst gamla Amerikanska vietnamveteraner som hade blivit ditskickade av sina psykologer för att bearbeta sina upplevelser för att kunna gå vidare, det var mycket gripande att prata med dom. Ha det så härligt och följer er med spänning.

      Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s